2024-01-12:

För oss som vuxit upp på 1970-talet känner vi alla igen ljuslyktan ”Snöbollen” som stod i nära nog var mans hem. Man köpte med dessa för att ge bort till utländska släktingar eller affärsbekanta, och möttes ofta med en förvånad min om vad man skulle ha denna glasklump till. ”Snöbollen” är designad år 1973 av Ann Wolff, som är en av Sveriges mest kända glaskonstnärer, i många år verksam på glasbruket Kosta Boda.


Foto: Holger Ellgaard, Källa: Wikipedia

Enligt en artikel i The Guardian, kom formen av ljuslyktan till efter en period där Ann Wolff prövat att blåsa glas i snödrivor för att se hur materialet reagerade. Hon säger att designen är en blandning mellan kallt och varmt och att även om hon trodde att den skulle sälja, hade hon aldrig kunnat föreställa sig den massiva försäljningssuccén som den blivit. Lyktan började säljas 1973 och finns fortfarande i Kosta Bodas sortiment och har idag sålts i mer än 15 miljoner exemplar. Dock menar Ann Wolff i en stämningsansökan till Patent- och Marknadsdomstolen i december 2023, att hon inte fått full ersättning för försäljningen av ”Snöbollen” och åberopar EU regeln om retroaktiv ersättning, en ”Bästsäljarklausul” som tillkommit för att stärka upphovsmäns ställning gentemot tillverkare, artikel 18-22 i direktivet (EU) 2019/790 (DSM direktivet); införd i 29 § Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, vari det anges:

Om den avtalade ersättningen för en överlåtelse enligt första stycket senare visar sig vara oproportionerligt låg i förhållande till förvärvarens intäkter från utnyttjandet av verket, har upphovsmannen rätt till ytterligare skälig ersättning.

Ann Wolff fick av Kosta Boda en ersättning som var 2% i royalty för varje exemplar av försåld ”Snöboll” ljuslykta. Denna ersättning upphörde dock 1984 då Kosta Boda meddelade Wolff att då 10 år nu förflutit av tiden från skapandet av ljuslyktan, en formgivning som ryms inom ramen för det upphovsrättsliga skyddet för brukskonst, hade upphovsrätten upphört.

Ann Wolff menar dock via sitt ombud att avtalet med Kosta Boda från 1972 var oskäligt eftersom det redan vid den tiden inte fanns någon 10-årsgräns för upphovsrätten för brukskonst, istället gäller samma skyddstid som andra upphovsrättsliga verk, d v s 70 år från upphovsmannens död. Vidare menar man att Wolff skulle rätteligen ha fått mellan 10 och 15 miljoner kronor i ersättning, om hon fortsatt få ersättning i form av royalty på alla försålda produkter. Ann Wolff anger i en intervju i SR Gotland att hon försökte de facto få Kosta Boda redan år 2001 att betala ytterligare royalty utan framgång.

Kosta Boda hänvisar till övergångsbestämmelsen till införandet av den nya regeln i Upphovsrättslagen, vilken anger att den nya bestämmelsen gäller visserligen även avtal som har ingåtts före ikraftträdandet den 1 januari 2023 men tidigast den 1 januari 2003, alltså senare än det avtal som Wolff och Kosta Boda hade.

I artikeln i The Guardian framkommer att parterna sökt att nå en förlikning, där Wolff skulle erbjudits 400 000 kr i en engångssumma samt 4 % royalty på framtida försäljningar. I gengäld skulle Wolff gå med på att ljuslyktan producerades i färgerna rött, gult och blått. Hon avvisade detta förslag, både vad gäller beloppet och att ljuslyktan skulle tillverkas i färger. Wolffs förslag hur Kosta Boda skulle utbetala den enligt henne utestående royaltyn är att man inrättar ett pris eller stipendium för unga kvinnliga glaskonstnärer, vilket pris även skulle markera 50-årsjubileet av den ikoniska designen.

Om Wolff skulle ha framgång med sin talan, kan det i framtiden leda till fler processer för utkrävande av ersättning för oväntade försäljningssuccéer.

Text: Astrid Johnsson